Hjälp!

Övergav visst bloggandet helt, det är så jag funkar med sånt här för det mesta.. Skriver ett tag sen glömmer jag, det var samma med min hederliga riktiga pappersdagbok, kunde gå månader ibland år mellan mina skriverier.
Jaja jag försöker väl igen ett tag, jag kände att jag behövde få ur mig lite ovettiga saker iom att jag inte kunde sova för att jag har så mycket tankar, har hänt för ofta på sistonde.. kan ju iofs blivit värre dom senaste 2 veckorna eftersom jag varit sjuk i influensa och haft påföljande muskelsmärtor efter det, så jag har inte kommit ut så mycket och det har givit mig för mycket tid att tänka tror jag.. Det gjorde jag alltför mycket förr.. har varit så skönt dom senaste åren nu när jag haft mer att göra, sluppit tänka så djupgående på saker och bara hänga med i livet typ.

Men nu vet jag fan inte vilken väg jag ska gå! Jag är så djupt trött på Sverige tror jag, eller jag vill iaf att nåt nytt ska hända! Jag saknar att resa så det kryper i mig hela tiden, det är nåt som drar i mig! Vet inte hur jag ska göra med jobbet heller, just nu står jag i en korsning där jag kan ta mig vart som helst egentligen, men eftersom jag inte har en aning om vad jag vill göra.. eller det var en lögn, det är för mycket jag vill göra på en gång tror jag, vill resa till 100 ställen och plugga, jobba, lära mig spela instrument, måla, ALLT!

Sen vill jag nog mest av allt komma från mina föräldrar, jag håller på att dö inombords av att bo hemma.. min hjärna förmultnar! Jag har fan letat lägenhet konstant under det senaste året och det har inte givit ett skit, jag kommer aldrig komma härifrån känns det som, detta trånga sketrum med mina kartonger som jag fan inte vet vad jag har i längre.. ok jag vet att många säkert har det sämre, mina föräldrar är snälla.. men det tär på mig.. speciellt nu när pappa varit sjuk har det varit jobbigt, man kan inte slappna av när man är hemma typ. Det är också en av skälen till att jag inte har kunnat planera, för vi vet ju än inte om pappas tumör är borta, han har just avslutat strålbehandlingen, nu får man bara hålla tummarna.
Men som min syster sa: Han kanske aldrig blir riktigt frisk och kanske kommer bli sjuk till och från resten av sitt liv det kan man ju inte veta och du kan inte sluta leva ditt liv för det.
Det är ju sant, men ja vi får se..

Jag vill till USA!! Varför vet jag inte, jag lockas av det bara, se allt man sett i filmerna och uppleva människorna.
Samtidigt så längtar jag tillbaks till vissa ställen som jag besökt förr.. London är ju alltid underbart men har varit där ganska mycket så det känns som om jag vill utforska nåt annat.. Edinburgh, Dublin.. eller nåt varmt ställe.. aaargh!!
Oh well kommer säkert att återkomma i mina rastlösa svamlingar snart igen.

sova?

antagligen inte..